Hantverkat (en sida av Mehloic)

Det här är en röd ylleklänning med snörning fram, sent 1300tal.

Själva klänningen är konstruerad av fyra paneler utan kilar, och två ärmar som har söm mitt i armhålan. Det är alltså en väldigt enkel klänning, den saknar kilar och får istället passform och rörelsevidd av kyperttygets stretch (som trots ett fastsytt linnefoder finns kvar) samt mönsterkonstruktion och inpassning. Jag skulle nog säga att det är en ganska enkel klänning, möjligtvis till en enkel borgare eller liknande.

Ärmens isömnad kan du också läsa mer om under inlägget Isydd ärm. Klänningen har spiralsnörning fram vilket kan ses på många målningar från perioden, och kan antingen bäras lätt öppen upptill, eller helt snörd. Eftersom den har snörning istället för knappar passar den också bra som mellanklänning till andra överklänningar, vilket var lite av målet med klänningen.

Bakifrån syns det tydligt att kilarna som ökar kjolens vidd saknas. Istället är panelerna breddade från midjan och ner, en riktig arbetsklänning!

En av de bästa sakerna med cotten (cotehardien) är att man får jag-är-ett-päron-och-smyggravid-siluetten, vilken är Helt Rätt för 1300talets tajta siluett! (Man måste dock säcka lite och liksom sjunka ihop på rätt sätt).

I helgen har jag varit på besök och hantverkat. Vissa har en gästbok, andra har en blogg så därför kommer här ett gästinlägg.

Det är vår och planer börjar smidas inför sommaren. Kläder ska sys, nya väskor ska konstrueras, tält ska lagas och resor ska bokas. Mitt bästa tips idag är: åk en helg till en vän och hantverka. Jag är fylld av inspiration inför sommaren, har en utklippt birgittahätta som inte ens var påtänkt innan gårdagens vindrickande, har gjort massor av knappar till 1300-talsklänningen, sytt många meter raksöm och kommit en bit på ett par nålbundna vantar. Det har även hunnits med afternoon tea, promenad, fotografering av dräkter och massor av trevligt planerande.

Nu mot tåget hem!

/Rebecca www.mörk.nu

Nu har kampfraun flyttat till ny ägare, likaså flera av de begagnade plaggen och den vita kjorteln som jag haft till salu. Jag känner mig alltid glad och nöjd när jag skickat iväg plagg till nya ägare. Dels tar de inte längre plats här hemma, men det är också en mental befrielse att få ge vidare plagg jag inte använder längre, och kanske i framtiden få se dem på andra människor. Det gör mig superglad! Nu har jag också fått in pengar till nya hantverksprojekt, och det mesta kommer nog spenderas på medeltidsveckan i form av tyg och metalldelar till 1400talsdräkten, och något helt nytt projekt kanske?

Nu ska snart årets utrensning av lajv och medeltidsplagg som inte kommer användas ut på bloggen till försäljning, och jag ska göra klart många halvfärdiga projekt inför sommarens alla äventyr. Jag gillar våren!

Mitt senaste halvfartsprojekt har varit en kampfrauklänning, som så småningom skulle bli en hel dräkt. Fördelen med att arbeta med 1500tal, och landsknecktsmodet, är att det finns enormt mycket dokumentation och både teckningar, målningar och träsnitt att titta på. Det blev alltså en rätt historiskt anknuten klänning, som dock inte kommer bli färdig. Inte här i alla fall.

När ska jag använda den? Event och lajv som jag tänkte åka på blev inställda, eller valdes bort pga roligare aktiviteter, vilket ledde till att Medeltidsveckan är det enda stora eventet för sommaren, och där ska jag inte vara kampfrau. Inte när jag kan vara viking… Så nu tänker jag mig att det här kommer få bli någon annans Wip (work in progress).

Klänningen är riktigt snygg och har alla viktiga komponenter för att gå in under tyskt 1500tal; rätt siluett, massvis med tyg i kjolen, vackert tyg av bra kvalite och är gjord ”efter konstens alla regler” med linnefoder i livet, bra rörelsevidd i ärmarna och förstärkningssömmar i kjolen. Siluett, sömnadstekniska detaljer och tygränder är gjorda efter historiska förlagor. Klänningen syddes ihop på maskin, men fållar, fällningar och kjolfästning är gjorda för hand.

Det som talar mot klänningen är att den är lila/vinröd (vilket jag inte hittat dokumentation på) samt att den inte är riktigt färdigsydd. Här kanske du vill ta över? Det som är kvar är att fålla ärmarna, samt passa in den i livet (om du inte har mina mått) och sy på kantremsan som löper runt denna, samt fästa ringar eller hyskor för snörning/knäppning. Sömmarna i livet är fällda, men man kan också fälla dem i kjolen om man känner för det. Klänningen är fållad, och lite lång för mig som är 1,65. Om du vill kan du också slitsa den- min plan var att slitsa överärmar och kjoldel, men du kanske har en egen design?

Lite fakta:

Ylletyg i lila och rött, samt vinrött sidentyg i detaljer.

Vackert mönstervävt stabilt linnetyg i livet.

Sydd efter historiska förlagor.

Jag skickar med lila ylletyg om du behöver lägga på tyg i livet eller sy en tjusig påse till, samt rött ylle för kantning och roliga tillbehör.

Passar dig som har storlek xs-liten medium, max e-kupa om du vill ha den helt snörd. Tyget i livet är stabilt och fungerar som en korsett, vilket gör att du inte behöver bh. Du bör inte vara längre än 1,68 om du inte vill behöva sy på tyg i nederkanten.

Säljes för 1400 kr inkl. frakt för att få pengar till nya roliga projekt.

Det var svårt att ta bilder eftersom klänningen inte går att snöra, men jag lägger upp några:

Hör av dig om du vill ge klänningen ett nytt hem och ett liv i festligt gamman!

Första gången jag såg en fässing (gammalt svenskt uttryck) eller Martebosäck (efter Martebo kyrka på Gotland) var på medeltidsveckan. Det är en enkel och praktisk bärsäck som jag blev sugen på att göra, och efter lite efterforskningar hittade jag bilden från Martebo kyrka på säcken.

Tydligen förekommer säcken inte bara kring 1300tal, utan används även senare av knallare och andra resenärer som ville bära med sig en mängd prylar. I större varianter rymmer de extra kläder, filtar och mat, och kan också användas som packsäckar till djur. Jag valde att göra en smidig och mindre variant till medeltida event. Den rymmer lite extra kläder, kvällens festdrycker eller handlingen på mataffären.

På en annan bild från 1300ish (ja, man kanske skulle sparat den?) är öppningen i mitten på säcken, över axeln och gående längs med säcken. Det innebär att säcken kan ”stängas” genom att sno den ett par varv i mitten. Den här säcken var så snygg och enkel så jag tänkte att fler kanske kunde bli inspirerade att sy den, så jag skrev ihop en sömnadsinstruktion med mina mått:

Välj kanvaslinne, grov hampa eller ett annat kraftigare tyg om du vill ha en säck som tål mycket. Är planen att bära på en flaska vin, kamera och bullar duger såkallat samirlinne bra, ett stadigt linnetyg som finns på de flesta tygaffärer. Jag valde ett lite kraftigare linnetyg i kypertväv.

Min säck består av en tygbit som är 140 * 70 (så stor bit hade jag till övers), men justera gärna måtten om du vill ha en bredare väska som bärs lite högre upp på kroppen. Exempelvis som den på bilden; ca 120 * 80-90 cm. För att själv räkna ut måtten till en bärsäck kan du mäta från din axel (eller från packdjurets rygg) och ner dit du vill att den mesta vikten ska ligga (ex midja eller höft), multiplicera med två, och lägg på två cm för sömsmån. Bredden är en smaksak; fundera på vad du ska ha i och ta till med lite extra bredd. Tänk på att bredden halveras när du viker tyget på mitten.

Hantverka:

1. Klipp ut en rektangel med måtten 140 cm och 70 cm. Tvätta gärna tyget innan så slipper du krympning, och kemikalierna tvättas ur tyget.
2. Om du syr på maskin, sicksacka kanterna. Kanterna kan också sicksackas ihop precis efter raksömmen för extra hållbarhet.
3. Vik rektangeln långsida mot långsida, nåla och märk ut öppningen. Den ska sitta mitt på långsidan, min är ca 35 cm stor.
4. Sy ihop långsidan, förutom öppningen, med raksöm på maskin, eller med efterstygn för hand. Syr du för hand fäller du sömmen åt ena sidan som extra förstärkning.
5. Nu har du en ”tub”. Lägg ut tuben så långsidans söm är mitt på tyget, pressa med strykjärn och nåla sedan ihop kortsidorna.
6. Sy ihop kortsidorna på samma sätt som långsidorna.
7. Nu har du en rektangulär lång säck med öppningen och sömmen mitt på rektangeln, när säcken ligger platt. Super! Fålla öppningen med lintråd och kastsöm för hand, och prova sedan underverket genom att packa i prylar, snurra mitten på säcken/påsen ett par varv så öppningen snos igen, och släng upp den på axeln. Vill man hellre ha en ”icapåse” kan en knut som knyts av tyget över öppningen korta av säcken till bekväm bära i handen-längd.

Lycka till!

Nu kommer lite tips om att fälla sömmar på medeltida plagg!

Att fälla en söm betyder ungefär att du, när du sytt ihop två tygstycken, pressar ned eller håller ned sömsmånen mot själva tygstyckena, och sedan syr fast dem liggande med en söm. Man kan göra detta på maskin, eller för hand- men när man syr historiska plagg använder man handsömnad för att göra sömmen osynlig.

Man kan fälla sömmar på olika sätt, jag tänkte bara beskriva de två enklaste. Det första sättet innebär att du pressar ned sömsmånen åt var sitt håll, och sedan syr fast dem med en kastsöm. Kastsömmen sys med fördel genom att bara sticka ned nålen delvis genom det stora tygstycket, så sömmen blir osynlig på plaggets rätsida. I tunt tyg och tuskaftsvävar är det svårt att sy sömmen helt osynlig och man kan ofta få små små gropar som syns på framsidan, vilket jag tycker är snyggt. Ditt historiska plagg ser mycket mer arbetat ut då!

Det andra sättet innebär att du pressar ner bägge sömsmånerna åt samma håll, så de ligger slätt mot tygstycket. De sys sedan ned med en kastsöm på samma sätt som med den första metoden. Skillnaden är att du bara behöver sy en kastsöm per söm som håller ihop tygstyckena. Är tyget lite tjockare eller grövre, som ylletyg eller stadigt linne, så brukar jag klippa ner sömsmånen som ligger längst ner mot tyget så den blir hälften så bred. Det ger en snyggare söm. Den här metoden ger också sömmar som är mer tåliga mot regn, vilket är en fördel i huvor, struthättor mm.

Är tyget tjockt eller kraftigt kan däremot en söm som bara är fälld åt ena hållet göra sömmen styv och klumpig, och där är det bättre att fälla sömmen åt var sitt håll.

Jag rekommenderar verkligen att pressa (stryka) sömmarna så som de ska ligga innan man handsyr dem. Strykjärnet är din vän! Det kommer vara enklare och gå snabbare att sy, du sparar på fingrarna då du inte behöver hålla i sömsmånerna på samma sätt, och resultatet blir snyggare.

Vilken tråd du väljer är däremot mer en smaksak. Jag använder gärna samma material i tråden som tyget är i, men tunn linnetråd eller silkestråd är alltid tacksamt att arbeta med. Vaxad linnetråd går nog fortast att sy med tycker jag, men ibland använder jag sysilke för att få en diskretare söm i samma färg som tyget.

Dessutom behöver man inte fälla alla sömmar i ett plagg! Tanken är ju inte att du ska förgås av tristess, utan att du ska ha trevligt när du utövar din hobby. Vill du inte fälla alla sömmar så satsa på dem som kommer ligga närmast kroppen, eftersom det är bekvämt med fällda sömmar. Sömmarna i ex kjolen kan du lämna pressade. Efterhand vill du kanske fälla fler när pysselsuget smyger sig på? Är du osäker på om ett tajt plagg blev nog formsytt kan du också lämna axel och sidsömmar ofällda- när du gått omkring i plagget ett par gånger och det töjt sig kan du sedan sy in det, och fälla sömmarna när du är nöjd med passformen.

En beskrivning för dig som har ett hum om hur man syr, men är lite osäker på hur man gör den där ärmen. En isydd ärm är en ärm som du syr fast i själva livet på plagget, efter att ha sytt ihop axel och sidsömmar. Den ger fler möjligheter till att passa in tyget för att få ett specifikt utseende eller en viss passform, än en ärm som sys fast plant med öppna sidsömmar.

Syr du moderna plagg behöver du isydd ärm till skräddade plagg, kavajer och plagg av vävt tyg, medan trikåplagg oftast sys plant. Syr du medeltida plagg är den isydda ärmen en förutsättning för tajt sittande plagg kring 13-1500 och framåt. En isydd ärm har alltid en ärmkulle, och sys oftast efter mönster. Den här beskrivningen utgår från att du redan har ett ungefärligt mönster och att ärmsömmen är rakt under armen. Principen är densamma för ärmar med ärmsömmen bakom eller framför ärmen.

1. Sy ihop livet i axelsömmar och sidsömmar och ev fler sömmar (själva kroppen) och lämna ärmhålen till sist.

2. Sy ihop ärmarna, de ska vara lite större i omkrets än själva ärmhålet. Hur mycket beror på modell, skärning, önskad rörelsevidd osv. Se det här mer som en principguide. Mina ärmar är mellan 2-8 cm större i omkrets än själva livet. (Det går också att göra ärmarna lika vida som livets hål, och utnyttja att tyget klipps delvis på skrå för att få en töjbar effekt. Annars är 2 cm en enkel grund, 8 cm eller mer ger en känsla av puffärm som sedan givetvis kan förstärkas med ännu mer tyg om man vill vecka ärmen. Jag utgår från en rak, plan ärm i den här beskrivningen.)

3. Sy in en tråckeltråd i bägge ärmarna runt ärmhålet.

4. Märk ut mitten/högst upp på ärmen med en knappnål.

5. Trä in ärmen i livet, räta mot räta, och nåla fast ärmen i axelsömmen (högst upp på livet) och längst ned mot sidsömmen under armen. Nu sitter ärmen fast med två nålar, och har ungefär lika mycket tyg fram och bak.

6. Nu ska det ärmtyg som är löst på varje sida nålas fast mot livstycket. Ungefär nu kommer du titta på allt ärmtyg som är löst, och tänka saker som ”det är för mycket ärmtyg” och ”det går aldrig”. Bara lugn! Du är rätt ute.

7. Dra i bägge tråckeltrådarna på insidan av ärmen så att ärmen rynkas ihop och omkretsen minskar. Fortsätt tills ärmarna är ungefär lika vida som ärmhålets omkrets.

8. Fördela ärmtyget som är rynkat upp mot axeln, det mesta tyget ska ligga fördelat där ärmkullen är konstruerad för att ge en snygg passform, bekvämlighet och rörlighet.

9. Börja nåla fast ärmen i ärmhålet, tyget får rynka sig men aldrig bilda veck eftersom dessa kommer synas när du sytt fast ärmen. Den delen av ärmen som kommer vara under din arm ska inte ha några rynkor, utan där ligger tyget slätt, nästan sträckt. Den del av ärmen som du konstruerade ärmkullen på ska däremot ha extra tyg. Nåla runt hela ärmen, kontrollera att du inte har veck och att tyget är jämt fördelat på fram och baksida.

10. Sy runt ärmhålet med raksöm på maskin eller tråckla med förstygn för hand.

11. Prova.
12. Klar! Handsyr du så syr du fast ärmen med efterstygn. Dra bort tråckeltråden och pressa axeln försiktigt med strykjärn.

Sprätta och gör om ifall du inte blir helt nöjd. En isydd ärm är en teknisk detalj som du snabbt kommer greppa efter att ha provat ett par gånger, så var inte rädd för att misslyckas!

Lycka till!

Plagget jag sydde var en 1300-tals klänning med snörning fram. Fler bilder kommer på den när den är färdig =)

I helgen var jag och H på Vinterspelen, ett mysigt event som Gyllengranarna arrade. Det blev inte så mycket hantverkat, men jag köpte på mig 6 meter tyg och lite linnegarn till bra priser, och fick mycket inspiration. Dessutom fick vi träffa alla härliga vänner från städerna norröver, det kändes fantastiskt bra! Det får bli lite bilder idag från eventet (tagna av mig, H och Å), som inspiration inför kommande hantverk.

På dagen vågade man sig ut och fick prova vinterklädernas värmeförmåga =) men till lunch och under kvällen höll vi oss inne i en mysig lokal.

Vintern är här och vi turas om att skotta snö och mata pelletsbrännaren med pellets (ja, vi har flyttat till hus!). Sommaren känns väldigt långt borta, men jag tänkte lägga upp några bilder från Medeltidsveckan i Visby för att liksom minnas och peppa lite inför nästa år. Dessutom hade jag på mig några dräkter jag inte hunnit dokumentera, så det blir två i ett liksom…

En blåsig förmiddag var jag och H ute och vandrade i stan och tittade på utsikten. Visby blandar söta bostadshus med gamla byggnader så man blir alldeles varm inombords. För säkerhets skull hade jag också sjalen med mig, som värmde mot blåsten.

Vår del av lägret, bakom träden låg norra ringmuren och den utsikten vaknade man till varje morgon när man steg upp. =) Vi hade ett härligt litet hörn, tyvärr rasade grannarnas tält under stormen, men de klarade sig och några av tälten kom upp igen. Mitt och Hs tält skymtar fram bakom det gråvita- vi hade rödsvarta flaggor. Fina tältet, som trots att det slokade lite, stod sig bra mot stormvindar och var mysigt att bo i. Vi sydde det under våren och sommaren.

Den här dagen var jag lite trött, så håret hänger fritt och dräktnålarna som skulle hålla upp ärmarna tappades bort. Det här är min 1400-tals klänning, sydd i tunn svart ull med snörning fram, midjesöm och veckad kjol. insidan är fodrad med linne, och den är så sjukt bekväm och skön. När jag sydde den blev den så tajt att jag fick ligga ned när jag skulle snöra den och jag var lite fundersam på om jag gjort den för liten, men livet gick ut sig några centimeter och är riktigt bekvämt nu, på gränsen till för stort. Under har jag en vanlig linnesärk, och på huvudet en flätad hatt av gräs/halm. Skorna är inte så historiska som jag skulle vilja, men alla timmars promenerande på kullersten och asfalt gjorde att jag fick välja bekvämt framför snyggt. Kjolen brukar jag hasa upp i bältet (finns bildkällor på arbetande kvinnor som gör det) när jag har aktiviteter för mig, det är väldigt bekvämt.

Jag valde en ganska fyrkantig urringning, men det finns bilder på v-formade och mer runda också. Jag tänker att det är lite av en smaksak. Den tunna ullen gör att klänningen är rätt sval även när det är soligt ute, men man vill ha hatt (eller huvudduk) för att inte bli solstekt. Den här klänningen blev en av mina absoluta favoriter, så en framtida plan är att bygga på dräkten lite med fler lager.

I söndags kom vi hem från Medeltidsveckan på Gotland, och efter att ha tvättat, packat upp och vilat lite blev jag inspirerad till nytt hantverk. Det fanns så mycket fint att titta på, och så många fina dräkter som folk hade gjort. Ännu bättre blev det av att jag tagit med mig nyköpt tyg hem i fina färger. Planen var att sy ett till plagg till min vikingadräkt, nu är det blått jag fastnat för… men på något sätt gick det inte alls som jag tänkt mig och innan jag visste vad som hänt, hade jag istället gjort en skiss och en mönsterkonstruktion till en kampfrauklänning som jag motiverade med att jag behövde till nästa lajv. Jaja, nya lajvkläder måste man ju ha då och då… Så nu är nya projektet en kampfrau. Jag följde min vän Beckys (http://www.mörk.nu) fina sew-along och hittade väldigt mycket inspiration på nätet där alltifrån fina klänningar till gamla teckningar och träsnitt finns kvar. Nu gör jag ju aldrig något i precis samma ordning som andra… men jag ska återkomma med lite bilder på projektet. Kanske borde posta ett par bilder från Visby också, där var det fantastiskt fint!

Jag syr så mycket jag bara hinner för tillfället, men har inte så många stora projekt klara än.

Däremot har jag sorterat lajv och medeltidsgarderoben och lagt ut Massor med grejjer till salu på säljsidan här på bloggen. Kanske hittar du något snyggt och praktiskt till sommaren?

Om du inte hittar det du vill ha här, har en vän en väldigt fin blogg där hon också säljer saker. Ta en titt på:

http://www.mörk.nu/p/till-salu.html

Ibland undrar andra hur jag kan sy så mycket, eller vad jag tänkt göra med alla kläder. Svaret är så enkelt; jag syr för att det är roligt! Nu menar jag ju inte att det är överdrivet roligt att stryka eller sy raksömmar, men det är fantastiskt roligt att skapa! Mitt i en kreativ arbetsprocess blir de enskilda momenten, om inte roliga, så åtminstone trivsamma, för man befinner sig i ett flow där man använder sin kunskap och sin hantverksskicklighet till att skapa något från en visualisering som man kan betrakta och ta på. Det jag tycker bäst om är de där tillfällena där man överträffar sig själv, eller löser ett problem och får en sådan där aha-upplevelse. Såhär kunde det se ut, såhär kan man göra!

Just drivkraften att få lösa kluriga problem har fått mig att ge mig in på stora och ibland oöverblickbara projekt. Att sy en produkt där jag enkelt kan överblicka arbetets olika moment steg för steg innan jag börjat är i och för sig bekvämt, men ganska oinspirerande och inte särskilt roligt, om jag inte kan utmana mig själv med något svårt. Det här intresset för att experimentera och utforska i sömnad har fått mig att sy en del saker jag kanske inte riktigt behövde, men det känns som att det inte är en nackdel. Istället blir arbetet själva målet, och att få se resultatet blir mer tillfredställande än att använda produkten. Min nya kappa är ett sådant experiment.

Det började med att jag hade några meter ylletyg över som var härligt tjockt, dubbelvävt i grönt/rött och väldigt fint. Jag råkade bara köpa tyget (ja, det händer rätt ofta) utan att ha någon plan för det eller behov av ett nytt plagg, men till slut tänkte jag prova på att göra en ny vikingatida kappa. Kappor är roliga att sy, och jag ville göra en vacker, lite svepande modell som var estetiskt tilltalande. Mönstret är ett enkelt fyrpanelsmönster med kilar och en lätt insvängning för att få en fin siluett. Genom att göra axlarna lätt sluttande, klippa ur armhålet och sy in sidor och svank fick jag en modell som var enkel, men tilltalande. För att åstadkomma ett fint fall på tyget valde jag att kanta nederfållen med päls, dels för tyngd, men också för att förlänga uttrycket av kappan. Ett annat ”knep” för att få ett fint fall på en dräkt är att fälla sömmarna, eftersom de blir smidigare och lättare lägger sig efter kroppen, om man inte orkar fälla för hand är ett alternativ att pressa plagget (stryka) efter att det blivit klart, det ger nästan samma effekt om än mer kortvarigt. Bandet är beställt för att passa ihop med det röda i kappan men ändå synas, eller jag kanske skulle säga att tyget är till för att förstärka och lyfta fram bandet. Jag beställde faktiskt bandet först för att kunna anpassa kappans vidd och längd efter den mängd band jag hade. Runt ärmsluten sydde jag på lite sidentyg, efter inspiration från flera fynd som visar sidenremsor, och för att förstärka plagget som tillhörande en rik kvinna. Däremot tror jag att pälskanten runt handlederna kommer sprättas bort, ärmen var inte tänkt att ha en pälskant från början vilket innebär att den blev lite för lång och veckar sig på ett sätt som det inte var tänkt, och pälsen kommer förmodligen besöka varenda matskål jag kommer i närheten av… Praktiskt är ändå viktigt för mig om plaggen ska bli använda. Min plan med kappan är att ta med den till Gotland och medeltidsveckan i sommar, och sedan kanske sälja den för materialkostnad. Jag har ju redan en kappa med fina broderier på. Och så var det ju det där med att få prova något nytt, gärna ännu svårare…

I vinter och nu under våren har jag haft en massa inspiration till att sy kläder, och i kombination med en stor tygbeställning och snygga brickvävda band blev resultatet ganska omfattande. Jag skrev tidigare att jag inte kunnat fotografera projekten, men nu har en kompis ställt upp som fotograf vilket resulterade i en mängd bilder av de nya plaggen till vikingadräkten, som nu blivit ganska så omfattande. Kanske till och med mer än vad jag behöver…

Det här är en mellanklänning till vikingadräkten i tunt kypertvävt ylle, men modellen passar också in som klänning till en 1000-1100 talsdräkt med sin konstruktion med ärmsömmar bak och kilar till armhålan. Dessutom får man den rätta päronsiluetten om man anstränger sig lite. I nederfållen och runt ärmarna har jag sytt fast brickband av ull.

Tidigare skrev jag om min kjortel jag gjorde som alternativ till hängselkjol, och här är den i sitt rätta element!

Helt plötsligt råkade jag göra en hängselklänning av ett fantastiskt fint grönt tyg (jag älskar grönt!). Nej, det var faktiskt ett välplanerat projekt då jag ville prova en annan variant av uttryck på hängselklänningarna, då jag tycker det är alldeles för vanligt med klänningar som börjar mitt på bysten och sedan hänger lite slött. Mina tidigare är mer figurformade, men det leder till att de är svåra att komma i och ur. Den här gången blev det en lösare modell av Hedebykonstruktionen (som den presenteras och som jag tolkar den) med fyra kilar, lätt insvängd för att ge en bra passform, och urklippt i armhålorna för att den inte skulle hamna så långt ned. Sett till gravfynd med lämningar av band och siden verkar utsmyckningarna sitta lite högre upp, mitt på bröstet, och det här är en tolkning på skärning av klänningarna utifrån det materialet. Den är dekorerad med brickband i gult och blått, som jag använde för att lyfta fram nyansen i det gröna tyget; komplementfärger i kläder är väldigt effektivt! Både den här klänningen och min krappröda klänning är sydd med överdriven längd, som ett försök att återskapa det släp som kan anas hos några av guldgummorna. I sommar blir det praktisk utvärdering för att se om de går att använda eller inte. Men jag kan nog redan nu kommentera att släpet, enligt min mening, utgörs av endast ett plagg och förmodligen ett av de yttre, kanske kappan eller hängselklänningen?

Jag har inte postat på länge eftersom jag tänkte att jag skulle göra ett roligt och seriöst inlägg om alla nya projekt jag skapat. Men nu börjar jag inse att projekten bara är nästanfärdiga, hopknölade och instoppade längst in i sykistan, eller i garderoben i de fall de är ungefär-klara. Förmodligen väntar de på bättre tider, våren, ljuset och allt det där. I verkligheten beror det på att jag sitter framför datorn hela dagarna och skriver exarbete och inte har energi kvar till min blogg just nu, i alla fall inte till att skriva fina inlägg. De blir lite för akademiska. Så istället väntar jag med alla kläduppdateringar och postar ett annat projekt som jag gjorde som hantverksutbyte till en vän. En målning! K hade önskat sig ett träd med keltisk inspiration, men ändå realistiskt som jag förstod det. En svår kombo, men det visade sig vara roligt att måla träd. Tyvärr börjar de bra akrylfärgerna vara slut nu, och efter att jag upptäckt vad de kostar i handeln velar jag nu mellan billigt/låg kvalité eller snordyrt/fantastiska pigment. Egentligen är ju valet enkelt, men det känns tråkigt att bara ha råd med en färgtub i månaden. Jag får helt enkelt vänta tills nästa lön kommer, bara jag skaffar mig ett sommarjobb.

http://svtplay.se/v/2675850/dokument_utifran/modets_offer?cb%2Ca1364145%2C1%2Cf%2C-1%2Fpb%2Ca1364142%2C1%2Cf%2C-1%2Fpl%2Cv%2C%2C2699838%2Fsb%2Cp103473%2C1%2Cf%2C-1

Den här dokumentären var så bra så jag känner att jag måste lägga upp den här också, även om den handlar mer om mode och kläder än hantverk så känns den aktuell!

Det kanske känns konstigt att göra sig förtjänt av mer arbete när man redan känner sig klar med det plagg man just sytt, men har man lagt ner både tid och pengar finns det några saker som gör ett projekt extra snyggt. Jag brukar alltid avsluta all min sömnad med att pressa av produkten (stryka). Det ger plagget bättre fall, snyggare sömmar samt tar bort veck och liknande som är kvar från sömnaden. En fuktad duk mellan strykjärn och färdigt plagg gör att du slipper konstiga märken efter strykjärnet. Syr jag delar som ska vara formade på ett visst sätt, till exempel en hatt eller axeln på en kappa, brukar jag försöka pressa de bitarna i den form de ska vara, alltså rundade.

Syr du medeltidskläder finns det flera andra moment som gör det där extra till ditt plagg. Fällda sömmar på insidan av plagget ger ett vackert fall och gör att du inte behöver känna av sömmar när du har på dig plagget, tunna tyger som gärna trådar sig kan man fälla dubbelt som min vän B ofta gör, medan tjockare tyger blir snyggast med en enkel fällning. Enkla fällningar kan sedan klippas till för att lösa trådar mm ska försvinna, vilket du också kan göra om du har zickzackade kanter. Jag brukar alltid ruska av plagg utomhus ordentligt, det dammar mycket när man syr och man vill ju att plagget ska se rent och fint ut! Sedan är det bara att hänga upp det, gärna över en tjock galge så tyget får hänga ut sig lite och du slipper veck. Glöm inte att ta på dig din nya skapelse och beundra dig själv också, jag brukar även berömma mig själv lite för att jag varit duktig och sytt något så fantastiskt (stämmer kanske inte i alla fall…).

Ett tips till dig som syr i päls är också att dammsuga av all päls och även hela plagget både före och efter sömnad, så du slipper lösa hår och ludd som inte passar in.

Nu kan jag känna mig nöjd och klar med ett nytt plagg, ett bidrag till vikingadräkten som säkert kommer fotas och läggas upp här när dagsljuset återvänt igen.

Här kommer en syguide för dig som vill sy en egen euraklänning.

Du behöver:

tyg

måttband

sax

krita

tråd

nål/symaskin

gärna en linjal

Börja med att ta mått på dig själv. Euraklänningens konstruktion är olikt vanliga två eller fyrpanelsklänningar så måtten tas annorlunda. De viktigaste måtten är ärmbitens längd och bredd- utifrån dessa mått ritas resten av klänningen upp.

Ta mått på ärmbitens längd genom att mäta från halsgropen-via rak arm-till tummens nagel. Det här är ett mått som ger dig lite extra rörelsevidd och inte ger en för kort ärm. På mig blev det 78 cm.

Ta mått på ärmbitens bredd genom att börja mäta ca en hand under nyckebenet, gå över axeln och läs av måttbandet i samma höjd på ryggen. På de flesta personer kring min storlek blir detta ca 40 cm. Det är både ärmbitens basbredd samt fram och bakstyckets övre bredd.

Nu lägger du ut tyget dubbelvikt för att rita upp mönstret på det; beroende på hur mycket tyg du har kommer längden på din klänning att variera, mitt förslag är mellan 1,8-2,4 m, beroende på din egen längd och ditt mått från ärmbiten. Mitt tyg var 200 cm, jag rekommenderar att bredden är ca 150 cm.

Börja med att markera en mittlinje på det dubbelvikta tyget (röda prickar)

Markera ärmens bredd runt handleden; 1/2 bredden på var sida om punkten. Min ärm var 14 cm; 7 cm alltså. (grönt streck)

Markera ärmbitens längd genom att mäta från den översta röda punkten till där ärmen ska sluta (78 cm) (grönt streck)

Markera ärmbitens basbredd genom att mäta 1/2 bredden på var sida om mitten; 40/2 = 20 cm. (lila streck) Dra sedan streck mellan linjerna för att få fram armbitens form. (tunt lila streck)

Dra sedan en linje från ärmbitens bas ned till tygets slut- fortsätt alltså på linjen du just gjorde. (tunt rosa streck)

Klar! Eftersom tyget är dubbelvikt får du nu två av allt när du klipper längs linjerna. Fäst gärna tyget i sig självt med några knappnålar innan du klipper.

Det tyg som finns på kanterna (gula fält) blir dina kilar, det rosa fältet är fram och bakstycke och det turkosa är dina ärmar.

Sy ihop klänningen:

En av kilarna låg inte mot vikt kant, den är alltså tvådelad. Sy ihop den. Om du vill att kilarna ska se likadana ut kan du göra en så kallad falsk söm i den andra genom att sy ihop den också som om den vore halv (finns historiska fynd på falska sömmar).

Sy sedan ihop ärmbitarnas basar med varandra, men bara 1 cm i varje kant så de hålls ihop.

Sy sedan fast dessa i fram och bakstycke.

Sist syr du fast kilarna i klänningen; här rekommenderar jag knappnålar även om du inte använt dem tidigare, det är lätt att tyget drar sig annars.

Klipp bort ev flikar av kilen som sticker ut, fålla, pressa ner sömmar och ta på dig klänningen!

Häromdagen provade jag att sy en euraklänning, sjukt rolig och lättsydd klänning! Det är något lurigt med att det går åt så lite tyg också, lite magi. Jag använde två meter linnetyg och fick ut en fin underklänning, och det enda som behövde justeras var att jag sydde in vidden på ärmarna ordentligt. Det kan också bero på att min kompis B hjälpte mig genom att rita en liten skiss på hur man lade ut delarna och jag fick prova hennes klänning, så jag hade lite koll på måtten. Så här blev den!

Produkt: Påsar modell storasyster

Material: Lin, ull, siden, glaspärlor och ullgarn

Vad: Vändsydda fodrade påsar av små överblivna bitar tyg, till vikingadräkten. 24*18 cm ungefär.

Idag blev det lilla pysselprojektet klart. Två påsar som gjordes av spillbitar från den handvävda shalen, sköldehamnshättan, sidentyget och lite ofärgat linne som foder. På ena påsen är en valknop i form av en trefläta broderad, och så är de pimpade med tvinnade snoddar för upphängning och stängning, några toffsar. och en eller annan glaspärla. Fina, lite pyssliga, lite för överdrivna. De kommer bli roliga att hänga upp i tältet i sommar, när man är i Visby, ni vet. Japp, i princip dags att börja packa snart? Eller, borde man kanske börja med julklapparna nu?

Nu är höstens stora sömnadsprojekt färdigt, en johannesörtsgul kjortel inspirerad från de bildfynd jag hittat från vikingatiden. Egentligen har jag mest tittat på mansplagg, men en liten del av en kvinnligt skuren dräkt fick också följa med som inspiration. Kjorteln når ned till halva vaden på mig (hellånga överplagg är dyrt och lite opraktiskt), och är löst skuren för att kunna bäras över ett par ylleklänningar, lite av ett vinterplagg alltså. Fyra lika stora kilar ökar vidden nedtill, och kilar under armarna ger bättre rörelsevidd och plats för byst. Axlarna är lätt sneddade nedåt för att få ett finare fall och armhålet är rakt utskuret, fast ett rundat armhål verkar inte ha varit fel det heller. Tänk att jag aldrig sparar bildmaterialet jag hittar, jag ångrar mig Alltid! (inte sparar jag mönster eller mått heller, vilket innebär att jag får börja om från början inför varje nytt plagg jag syr. Segt, men jag är ruggigt skarp på att konstruera medeltids och vikingakläder till mig själv nu iaf…)

Jag tänker mig då att det här med en längre överkjortel skulle kunna vara något som man gick runt i, kanske över hängselklänningen men kanske och utan den? För visst finns det exempel på fynd där man inte hittat bucklor och hängselrester? Det här är då mitt bidrag till en sådan idé, dessutom kommer den vara sjukt snygg och mysig till mina pösbyxor när jag vill ha mansdräkt på mig.

Som dekoration har jag sytt på brickbandsvävda band i ull och en liten remsa siden i krämvitt. Att dekorera med brickband är ju ingen nyhet, men det här med sidenremsor verkar också ha varit en hit; jag hittade några bilder där en liten bit ulltyg syns, dekorerad med tunna remsor av sidentyg. Förmodligen var siden en dyr importvara, och ibland fick man nöja sig med lite mindre av det goda…

När jag syr mina plagg syr jag nästan alltid ihop dem på maskin, och i fallet med kjorteln har jag sedan fällt alla sömmar och fållat för hand. Sist sydde jag på alla dekorationer. Jag gillar att ha något lite större projekt på gång; det är roligt att konstruera, klippa ut och sy ihop, och sedan blir det lite kontemplativ tålamodsträning med att fälla alla sömmar. För till skillnad från min vän B tycker jag inte så mycket om att handsy att jag vill sy hela plagget för hand…

För att fira att jag blev klar med Stora Projektet sydde jag några tygpåsar med de sidenrester som fanns kvar, de kommer kanske också upp här när de är fodrade och klara. Det är ju ändå sjukt kul med tillbehör som matchar dräkten! På tal om det skulle det ju vara sjukt snyggt med en krappröd/orange klänning till den här…